Pärlor är av organiskt ursprung men används inom smyckebranschen på samma sätt som ädelstenar. Människan har i alla tider känt till och använt dem till smycken. Pärlor har alltid symboliserat glädje, kärlek och lycka och har i alla tider varit det mest magiska och feminina smycket. De har varit en symbol för månen och ansågs ha magiska krafter som kunde bringa lycka och ett långt liv.
Pärlor har också använts i medicinskt syfte, t ex mot feber, hjärtsjukdomar och som afrodisiaka hjälpmedel. Japanen Mikimoto, som 1893 lyckades odla en halvpärla, sa vid 94 års ålder att de två pärlor han ätit varje morgon sedan tjugo års ålder gett honom hans goda hälsa och långa liv.
Äkta pärlor (naturliga pärlor)
Pärlor bildas i musslor, men av de många olika sorters musslor som finns, är det endast ett fåtal som kan producera pärlor. De bildas när något tränger in i musslan och irriterar den, t ex en parasit av något slag. För att skydda sig börjar musslan bilda en s k pärlsäck av pärlsubstans, som till största delen består av kalciumkarbonat, och så bildas en pärla. Pärlor som blivit till på naturligt sätt kallas orientaliska pärlor efter fyndigheterna i bl a Persiska viken. Pärlor som bildats på ett naturligt sätt i sötvatten kallas äkta sötvattenpärlor.
På grund av vattenföroreningar finns det färre musslor kvar som producerar pärlor, dessutom har pärldykarna säkrare arbeten idag. De pärlor som finns i handeln är därför odlade. Generellt sett är det bara på auktioner man kan stöta på orientaliska/äkta sötvattens- pärlor, och de är oftast i mindre storlekar och doserade.
Odlade pärlor
Är egentligen en naturprodukt, fast de har fått lite hjälp av människan. Redan på 1200-talet kunde kineserna konsten att få små buddafigurer överdragna av pärlsubstans. Och faktum är att vår egen Linné på 1700-talet var den förste som lyckades odla fram en rund pärla. Odlingen kom igång i stor skala i Japan på 1920-talet.
De japanska pärlorna odlas i Akoyamusslan, Pinctada Martensi Fucata på latin. Den är ca 10 cm i diameter, och pärlorna blir 2-10 mm stora. Det är en mycket känslig operation som utförs, där stor noggrannhet är viktig för att musslan ska överleva. Man placerar en rund pärlemorkula inne i musslan tillsammans med en bit mantelvävnad från en annan mussla. Denna mantelvävnad bildar den s k pärlsäcken runt inkräktaren och därefter produceras lager på lager av pärlsubstans. Efter ingreppet sätts musslorna åter ner i vattnet.
Arbetet är inte klart med detta, utan nu måste musslan pysslas om på bästa sätt för att den ska klara sig så länge att en pärla hinner bildas. Var 14:e dag måste musslan rengöras med högtryckstvätt. Efter en månad kontrolleras varje pärla med röntgen för att se om pärlemorkulan ligger kvar mitt i mjukdelen. Efter ca 2 år är odlingen klar. Endast 50% av operationerna lyckas och av de håller bara 5% hög kvalitet.
Förr dök man i Japan efter musslorna som används i odlingarna, men numera odlar man även dem såsom vi odlar lax. Miljontals musslor växer upp i nätkassar, och även de måste skötas och rengöras ofta inför operationen vid ca 2-3 års ålder.
Odlade söderhavspärlor
Den vita musslan Pinctada Maxima kommer från Burma, Indonesien och Australien. Där dyker man fortfarande efter musslor. Musslan kan bli 30 cm i diameter och pärlorna blir ca 8-20 mm stora.. De odlas på snarlikt sätt som Akoyapärlorna, men vattentemperaturen är högre och därav blir varje lager av pärlsubstans kraftigare. Det tar 12-18 månader tills pärlan är klar.
Den svarta musslan Pinctada Margaritifera lever runt vattnen i bl a Tahiti. Musslan är mindre än den vita och pärlorna blir ca 8-16 mm stora Från den får man grå eller svarta pärlor som är mycket uppskattade.
Odlade sötvattenspärlor
Förr kallades de Biwapärlor eftersom de kom från sjön Biwa i Japan. De blev nästan aldrig runda utan barocka. Numera kommer de flesta sötvattenspärlor från Kina (även här är vattentemperaturen högre och därav blir varje pärlsubstanslager kraftigare), och de är både runda och stora. Idag är 10 mm en normal storlek men de kan bli ända upp till 20 mm vilket i och för sig är sällsynt.
Sötvattenspärlor är betydligt mindre komplicerade att odla och kostar därför mindre. Operationen är enklare. Oftast planteras bara en mantelvävnad in, ibland används även pärlemor, och man kan få upp till 20 pärlor i varje mussla. Musslorna behöver inte heller rengöras vilket är en stor arbetsbesparing.
Färger
Pärlor behöver inte alltid vara vita, utan de kan ha olika färger beroende på vilken mussla som producerat dem. Det finns toner i rosa, gröna, gula, bruna, blågrå och svarta. Här i Sverige är vita med lite dragning åt rosa de populäraste. Man kan även ändra pärlans färg genom olika typer av behandling, t ex blekning, färgning eller bestrålning.
Pärlor finns också i många olika former, de som är ojämna kallas barocka. Runda och jämna pärlor med tjock pärlsubstans som ger god lyster är dyrbarast, men barocka kan vara nog så vackra, bara de har god lyster vilket är det viktigaste när man väljer pärlor.
Imiterade pärlor
Imiterade pärlor är helt konstgjorda, och det finns en mängd olika namn på dem. Majoricapärlan är väl den mest kända. De görs på så sätt att en rund glaskula får ett överdrag med en speciell kemisk lösning som görs av bl a fiskfjäll. Kulorna doppas i lösningen ungefär som när man stöper ljus.
Snäckskalspärlor däremot har en pärlemorkula som kärna, och sedan består ytskiktet av en kemisk lösning. Det finns även många typer av plastpärlor i handeln.
Det finns ett ganska lätt sätt att skilja på imitationer och odlade pärlor. Eftersom äkta eller odlade pärlor är uppbyggda med tunna lager av aragonitkristaller som överlappar varandra, som en tegelstensbyggnad ungefär, känns de sträva om man gnider dem mot framtänderna. En imiterad pärla har däremot en alldeles glatt yta på grund av den kemiska lösningen (plast).
Var rädd om dina pärlor
Odlade pärlor är ömtåliga. De har hårdhet 2½-4½, och består av ca 86% kalciumkarbonat, 12% conchyolin och ca 2% vatten. Det är viktigt att man sköter dem väl om man vill att de ska bevara sin lyster. Smink, hårspray, parfym mm kan få pärlsubstansen att nötas bort så att pärlan ”dör”, dvs förlorar sin lyster. Har det hänt, finns det inget att göra åt det, pärlan kan inte ”återupplivas”. De är också känsliga för temperaturväxlingar. Lägger man varma pärlor på en kall yta, kan de spricka. Man bör torka av dem med en mjuk duk efter användning, eftersom även hudavlagringar kan skada pärlan. Pärlhalsband bör träs om med jämna mellanrum, varje år eller ännu oftare beroende på hur mycket de används.
Till sist, pärlor är naturens gåva till oss. De bara ligger där vackra och perfekta från början, utan att man behöver vare sig slipa eller polera dem som man måste göra med de flesta ädelstenar. Om du har pärlor i din ägo är de därför väl värda att bli omskötta på bästa sätt.